Öppet brev till finansministern

Regeringens åtgärder till krisande företag hjälper inte oss! Idag har jag skrivit ett öppet brev till finansministern där jag ber om hjälp och berättar hur vi hamnat utanför regeringens stödåtgärder. Efter åtta år med stadig tillväxt, hade vi 2019/20 ett år med omsättning på ca 5 miljoner, ett positivt resultat och försörjning för 5 personer. Vi var stolta! Mycket har raserats sedan krisen bröt ut. Nu kämpar vi för att överleva och hoppas att någon gång våga satsa på nytt. Läs hela brevet och hjälp oss genom att sprida. Tacksam för all hjälp som kan rädda Strumpfabriken.

Kära Finansminister!
Under rådande pandemis presskonferenser hör folket ministern säga saker som ”omställningsstöd”, ”kompensation för omsättningsbortfall” och att statens goda finanser kommer att rädda de ”livskraftiga företagen”. Det låter bra, men tyvärr hamnar vår verksamhet helt mellan stolarna.
Jag driver ett litet AB på Gotland tillsammans med min man, med lokal tillverkning av strumpor, kläder och accessoarer i ull. Vi säljer våra produkter direkt till konsument via två egna butiker på ön, i webbutik och på mässor på ”fastlandet”. All tillverkning sker på den gotländska landsbygden i Boge socken på östra ön. Mot alla odds och trots att det egentligen inte är möjligt att starta textilindustri i Sverige, har vi bevisat att det faktiskt går. Efter åtta år med stadig tillväxt, hade vi 2019/20 ett år med omsättning på ca 5 miljoner, ett positivt resultat och försörjning för 5 personer. Hållbart på riktigt. Vi var stolta! Vi har kollektivavtal och sköter oss, precis som staten föreskriver i alla era regelverk. Vi har auktoriserad revisor, sköter alla skattebetalningar klanderfritt och missar inte en faktura. Sedan kom corona och lamslog oss och många andra.

Vårt omsättningstapp mars – september var ca 1,3 miljoner eller 45%. Innan vårt bokföringsår är till ända tror vi att vi kommer att ha tappat ca 2,5 miljoner, dvs 50%. Det omställningsstöd vi är berättigade till är 45 000 kr pga. periodindelningarna och procentsatserna för omsättningstapp. Vi kan därför endast söka omställningsstöd för tre månader av de totalt fem månader som stödet hittills omfattar. Skatteverkets egen definition av vilka kostnader som de anser vara fasta är ovetenskaplig och utgör en annan stor begränsning.

Som VD har jag sett det som mitt ansvar att i första hand säkra jobben för våra anställda. I samband med varje bokslut har vi sett över vad som blivit kvar och tagit ut lön efter det, d v s en gång per år. Vi har ingen annan försörjning, utan måste klara oss på den lön som företaget kan ge. Vi har valt det själva. Så, vi klagar inte, men det gjorde Tillväxtverket. Eftersom vi innan pandemin inte tagit ut lön varje månad, ser de inte oss som anställda och således kan vi inte vara korttidspermitterade. Nu till det stora problemet.

Innan vi ansökte om och påbörjade korttidspermitteringen ringde jag och pratade med Tillväxtverkets telefonsupport. Jag berättade då om att vi tar ut lön en gång per år. Handläggaren sade att det var helt ok och att Tillväxtverket förstod att det är så många företagare gör. Det vi behövde göra var att skicka in bevis på att vi konsekvent gjort så. Jag skickade in den informationen i ett mail. Ett par veckor senare fick vi beslut om att vi var godkända. Svaret kom som ett svar på mailet med mina kompletterande uppgifter med informationen om att vi tar ut lön en gång per år. Från 1 maj till 12 november har vi varit korttidspermitterade. Vi har jobbat 40% och varit noga med arbetstiden. Det var naturligtvis en viss lättnad att vi skulle få bidrag för våra löner under krisen. Då skulle vi åtminstone kunna överleva ekonomiskt själva. Vi kunde dela upp det kvarvarande jobbet mellan oss och ingen av oss skulle behöva lämna Gotland för att ta ett annat jobb eller stämpla. Jag började studera på halvtid i augusti och anmälde mig dessutom till ett par extra kurser för att utnyttja tiden. Den 12 november fick vi beslut om avslag för maj-juni och ”eventuella ytterligare perioder”.

I praktiken innebär detta nu att vi får betala drygt 280 000 kr i ”böter” för att vi historiskt tagit ut lön en gång per år istället för 12. Är det verkligen rimligt? Det är inte pandemin som orsakat de största problemen, utan felaktig information från myndigheter i en tid när tydlighet aldrig varit viktigare. Sju månader med fel information! I sju månader har vi fattat fel beslut! Andra myndigheter utgår från årslön, exempelvis Försäkringskassan för beräkning av sjukersättning, Skatteverket för beräkning av inkomstskatt och Pensionsmyndigheten för den pensionsgrundande inkomsten.
Innan året är slut kommer vi att ha ett omsättningstapp på ca 2,5 miljoner. I bästa fall kommer förlustresultatet inte ha ätit upp alla uppbyggda reserver som fanns i det livskraftiga företaget. Vi har sagt upp två anställda och dragit ner på allt som är möjligt. Kanske överlever vi. Kanske inte. Regeringens bidrag stannar kanske på 45 000, dvs knappt 2% av omsättningstappet. I bästa fall drar vi en vinst på hyresnedsättnings-tombolan också och landar på totalt drygt 3% av omsättningstappet.

Bästa Magdalena Andersson, var det såhär du hade tänkt dig hjälpa oss?
Vad skulle du göra om du var i vår situation?

Frustrerade Hälsningar,
Ulrika Ek
Strumpfabrikör, Människa, Företagare, Arbetsgivare, Arbetstagare, Medborgare, Skattebetalare

PS.
Jag har förståelse för att handläggande myndigheter har gjort grova förenklingar i sina tolkningar, för att på så sätt skyndsamt kunna handlägga så många ansökningar som möjligt och därmed rädda många företag på kort tid. Jag kan till och med tycka att det är rätt prioriterat. Men, nu behövs det hjälp till oss som inte passar in i dessa förenklingar. Läget är akut!